krigsstega.blogg.se

Nu är det mitt i natten, fredagshelg och jag fyller faktiskt år. Det känns inte så märkvärdigt att fylla år, 31 liksom, inte så speciellt. Men det känns också så himla fint att fylla år, fira att man levt ett år till. Jag vill fylla år många, många fler gånger och det hoppas jag att jag får. Det tror jag också! Hoppas ni också får det! Minst 50 till, kanske 60 om ni har tur.

Men för att anknyta till rubriken. Jag berättade ju tidigare att jag ska vara toastmaster tillsammans med min kompis Isak. Och det är egentligen inte själva toastmastrandet som är ett känslomässigt konstant pms-tillstånd, det är att få ihop det med jobblivet.

Jag var ju väldigt glad en dag, typ förra veckan, och påstod att jag äntligen hade flyt. Sen trodde jag att flytet dog och att jag inte ens skulle kunna åka på det efterlängtade bröllopet. Det kändes som att jag hade jinxat hela sommaren. Men idag så fick jag världens bästa telefonsamtal! Jag har inte jinxat hela sommaren. The party is on, och jag är ledig hela jävla midsommarhelgen. Dom hade bara skrivit fel i schemat. På riktigt.

Så den här veckan har gått från megaglad till panikdepp till den sköna, sköna lättnaden.

Ett Ronjaskrik skulle vara helt rätt grej att göra, den känslan!

Godnatt! Imorrn får ni massa bilder på tårta, då är det stora bakdagen.